NITTIOTVÅ ELVA FEMTON

 Hejsan bloggen! :) 

Äntligen (kan man säga så?) är jag hemma. Har bara varit borta knappt ett dygn men jag har kommit på
att jag faktiskt trivs bäst hemma, det känns bäst.

På tal om att känna... Jag känner mig konstig. Alltså, samtidigt som jag känner mig lite nere, så känner jag min aningens tom  på känslor, alltså, jaa... det känns bara konstigt. Varför vet jag inte..
Jag måste skriva om nånting som piggar upp mig! Jag tror jag ska skriva om saknad. Saknad av min absolut bästa
vän i hela världen. Den jag vill vara som, den jag vill vara hos just nu, i denna skrivande stund.

Becka är världens absolut finaste. Det är bara det att hon inte har insett det själv än. Jag klarar mig inte en hel dag utan att få smsa, prata eller skriva med henne. Hon är den jag ringer till först när jag är ledsen, eller när jag bara vill prata.
Vi gör allt tillsammans, och då menar jag allt , sover, gråter , skrattar.. osv..
Jag hoppas och tror att hon kommer stanna hos mig, för jag behöver henne för att kunna vara jag. Hon har fått mig förändras, till det bättre. Se saker på ett annat sätt. ur ett annat perspektiv. Om inte TH funnits, så skulle inte vår vänskap, vårt band att finnas, så jag antar att jag får tacka TH för att Becka kom in i mitt liv som en virvelvind och blåste omkull mig och sen sträckte ut en hand för att hjälpa mig upp.
Det jag vill att du ska veta, gumman, är att du betyder för mig, otroligt mycket, oavsett vad!
Wir zwei durch die Unendlichkeit!

Jag älskar dig <3


Bara för att vi är bäst och för att jag saknar dig jättemegamke, sis (L)