onsdag ' Busted&McFLY
Såg på Beckas blogg att hon skrivit om Tokio Hotel, hur mycket dom har förändrat henns liv, osv..
I slutet av inlägget frågar hon om vi läsare har något band som får ens hjärta att hoppa till av bara bandnamnet, eller första tonen i en låt.
Jag har egentligen två. McFLY & Busted. Visserligen finns inte det sistnämnda längre, men jag lyssnar på dem ändå. Deras musik finns fortfarande kvar. Deras fans likaså.
Jag började lyssna på McFLY i december 2007.För det har jag min kära kusin Ida att tacka.
Hela hösten -07 så lyssnade jag på Tokio Hotel, var värsta freaket där ett tag. Ida lyssnade på McFLY och var McFLYfreak. Vi satt ofta och diskuterade om vilka som var mest kända, hade flest fans, osv.. Men vi insåg att det inte ledde nån vart så vi slutade.
Ida bad mig ladda ner några låtar med McFLY, och sen när jag skulle flytta över musik från datorn
till mobilen, så följde de där låtarna av McFLY med. Min första tanke när jag hörde de första två sekunderna av "All About You" var: Vad fasen är det här?
Sen när låten började så blev det ju bara bättre och bättre. Förälskade mig så i rösterna och musiken och texterna. Även om de inte var samma stil som Tokio Hotel, men jag höll mig mitt emellan dom ett bra tag. Varvade liksom.
Jag letade upp massa information om McFLY och sög åt mig alltihop som en svamp ungefär, så jag skulle nog kunna påstå att jag vet alldeles för mycket. Live DVD:erna ska vi inte prata om, jag vet inte hur många gånger jag sett dem.. Det de säger fastnar i alla fall. Kan allt utantill.
Tittade i timmar på videos av dem på Youtube och blev så ... fäst i att de alltid busade och skrattade, så när jag är ledsen är det ofta det som jag ser framför mig när jag lyssnar på någon av deras låtar. Det är det som behövs för att få mig glad.
Busted då?
Jag visste ju om långt innan jag började lyssna på McFLY att det var Busted som gjorde McFLY kända, men jag började inte lyssna på dem förrän kring augusti -08.
Man ser samband, små hårfina skillnader efter ett tag. Men det kan bero på att James och Tom (och även Danny), skrev McFLY's debutalbum.
Sen har de även gjort låtar tillsammans, som etsat sig fast i min själ, precis som resten av musiken.
Det går inte beskriva känslan när man hör första sekunderna av en låt, när man lyssnar ordentligt.
Ofta när jag ska sova så har jag alldeles svart i rummet och ligger och lyssnar samtidigt som jag stirrar rakt ut i mörkret. Då upptäcker man saker man inte hört förut. Ex en stämma, eller en viss ton.
Det är väldigt enkelt att relatera till deras musik, jag tror att det är det som gör att så många fastnar, de har inte det här.. djupa, mer depressiva soundet, utan mer det glada, ibland lite ledsna, men allting fixar sig-soundet. Det är därför jag älskar deras musik.
Det finns så mycket känsla i det hela, sånt man bara upptäcker när man riktigt lyssnar. De lägger verkligen ner sin själ i allt de gör.
De har alltså kommit att bli mina största förebilder. De bevisar att om man tror på sig själv, och samtidigt som man har båda fötterna på jorden och kör sitt eget race så kommer man tillslut dit man vill, även om det kräver mycket jobb.
Det har blivit lite av min filosofi: Dröm, tro, lyckas.
Hoppas jag lyckades skriva så att ni förstår, hehe..
