måndag then you'll turn it all around & you'll come back to me ,

Fast vid gamla minnen..
Varför kan jag inte bara släppa?
Känns som en evighet du skrev det där. Två år
är trots allt en ganska lång tid. Ingenting är som det var,
och kommer aldrig mera bli. Inte ens lite.
Är det pågrund av mig?
Jag vill inte ha det såhär, för det är inte värt det.
Men det förstår inte du. För du har slagit dövörat till och
totalt slutat lyssna. Jag är inte värt nånting längre, jag gjorde
alla fel och betedde mig onormalt idiotiskt. Men ska du straffa mig hela livet, hela tiden för det?
Du vet att det krävs två.
Allt som behövs är en utsträckt hand..




GAMMAL BILD PÅ MIG, VARNING!:

i miss those old good times ,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0