lördag ' the darkness is my weakness ,

Det fanns en tid när jag var nöjd med mig själv.
Nöjd med min tillvaro och allt runt omkring..
Nu verkar allt vara ett blurr och jag känner mig
inte som mig själv. Jag känner inte igen mig överhuvudtaget.
Kanske är jag dum som jämför mig med andra, kanske överdriver jag.
Men när vägen tar slut mitt ute i ingenstans, och ingen finns att
vända sig till,
Vad gör man då?
Släpper allt, glömmer det och kör på som vanligt?
Eller väljer man att ta en omväg, även fast det kan innebära
att man måste gå på en stig som egentligen inte finns där,
en ren illusion?
Det fanns en tid när jag var nöjd med mig själv.
Nöjd med min tillvaro och allt runt omkring..
Nu verkar allt vara ett blurr och jag känner mig
inte som mig själv. Jag känner inte igen mig överhuvudtaget.
Kanske är jag dum som jämför mig med andra, kanske överdriver jag.
Men när vägen tar slut mitt ute i ingenstans, och ingen finns att
vända sig till,
Vad gör man då?
Släpper allt, glömmer det och kör på som vanligt?
Eller väljer man att ta en omväg, även fast det kan innebära
att man måste gå på en stig som egentligen inte finns där,
en ren illusion?
Crap..

Har absolut ingen aning varför jag skrev, eller vad det betyder...?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0