NITTIOTVÅ ELVA FEMTON

Så skrev Clare till mig alldeles nyss. Det gjorde mig rörd.
Trots att jag har känt henne & Megan i bara två veckor, så känns det som om vi varit vänner länge. Flera år.
Som jag & Martina. Och att ha vänner som dessa, det är verkligen lycka!
Jag blir så glad av dem! De lyser upp livet och delar verkligen med sig av sin egen glädje när det behövs!

Ibland blir man grundlurad av någon man känner. Man tror att personen är på ett visst sätt. Första intrycket är ju det allra viktigaste när man träffar någon för första gången. Men även första intryck kan ändras, så fort det kommer någon annat in i bilden.
När människor sviker, blir avundsjuka på ens lycka, och arga för att man är glad själv, då börjar man verkligen undra. Vilka är mina riktiga vänner, och vilka är inte det?

Jag har svårt att lita på folk, och anförtro dem saker. Människor som jag känner en stark samhörighet har jag ingen svårighet att lita på. När man känner att det är rätt, så blir det bra automatiskt.
Klickar det inte, så klickar det inte.
Då kanske man inte passar ihop. Eller så glider man ifrån varandra.

Att förlora en vän är hemskt. Även om man förtjänar det, eller om det bara blir. Det gör ont, och man känner det som om man är den sämsta människan i världen med alla de största problemen..

Men när man hittar rätt så känns det bra i hjärtat och själen,
då blir man så lycklig att hjärtat skulle kunna hoppa ur kroppen på en.

Jag älskar er, mina underbara, fina.♥ Ni vet vilka ni är!